onsdag 8 februari 2012

Five minutes on your lips...

Som bagerska är det en stor fördel om man är en livsnjutare. Om man varje gång ett bakverk blir färdigt kan känna glädje över hur bra det blev, tillfredsställelse att få erbjuda någon det läckra man just skapat och att man har förmågan att leva sig in i njutningen hos den som äter det. För det gör verkligen skillnad i smak och upplevelse när bagerskan eller kocken lagt ner en bit av sig själv i något som serveras. (Och då menar jag inte främst skinnet på knogen som en av kockarna rev ner i coleslaw:en… Extra proteintillskott kallar vi det på fackspråk ;)
En fördel som bagerska är också om man kan nöja sig med njutningen hos den som äter. Jag har en princip att aldrig stoppa något i munnen när jag är i bageriet förrän det är dags för att äta förmiddagsmackor. För börjar man så är det kört… en slick av en smet, ett norp av en bulle, ett bett på en muffins, ett smakprov av de nybakade sconesen.
Kockarna som jag jobbar med gör precis tvärtom, de ”nibblar” hela tiden (engelska för att småäta=nibble) De tar egentligen aldrig rast utan småäter sig genom dagen. Men med full medvetenhet om vad de stoppar i sig och vad de ska undvika för att inte rulla från jobbet. Ett enkelt trick för att få bakverk och maträtter riktigt smakrika och läckra är nämligen olja, olja, olja och smör, smör, smör. Det var ingen nyhet, men jag måste säga att jag nästan storknat över den MÄNGD de öser på med i köket på vårt café här på Nya Zeeland. 4 liter olja i morotskakan till lika mycket morötter, 7 dl olja till matbrödsdegen på 2 liter vatten, 1 kg smör och 2 kg socker till 500 g mjöl i brownie:n!
Jag blev ganska snabbt botad från att vilja äta bitar ur kakdisken när jag som ny på jobbet läste recepten och började fullfölja dem. Kocken, som arbetade mitt emot mig i morse, skrockade ironiskt men träffsäkert:

“Five minutes on your lips, five years on your hips!”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar