söndag 11 mars 2012

Countrysmaker

På Nya Zeeland råder sedan de första bosättarna på 1800-talet en brittisk mattradition, inte minst vad gäller bakverk. På brödfronten är det toast som gäller och som frukostalternativ är det scones och muffins som frestar. I bageriet bakas i början av dagen en söt variant och en”savoury”, dvs matig, variant. Som bagerska är jag fri att variera scones och muffins efter humör.

Savoury Scones på riven morot, hackad lök, persilja, riven ost och hackad paprika samt Blåbär & Hallonmuffins på fullkornsmjöl.
Eller söta Plain Scones samt Savoury Muffins fyllda av hackad rödlök, spenat, fetaost och vitlökspasta.
Eller varför inte Choklad & Cashewnötsscones kombinerat med Valnöts- & Aprikosmuffins?

I  köket på caféet där vi jobbar på Nya Zeeland finns två anställda som gör arbetet väldigt angenämnt för en annan. En diskdam som gnor allt hon kommer åt, nästan innan man hunnit använda skålen färdigt är den glänsande ren och på sin plats igen. Ren och skör lyx för en annan som är van att diska upp efter sig i bageriet.
Den andra är en ”kitchen hand” som förbereder alla livsmedel för nästkommande dag och bär in det som saknas från förrådet och fyller på i tomma behållare. Super-service med andra ord. När man så står i valet och kvalet klockan fem på morgonen om vilken sorts muffins och scones dagens utbud ska innehålla, är det bara att öppna kylskåpet för att finna inspiration. Där finns rivna morötter, hackad lök, förvällda spenatblad, champinjoner i bitar, tärnad bacon, hackad persilja (litervis!), nygjord pesto, chutneys av alla de slag, riven parmesanost, soltorkade tomater, hackade oliver, nykokad hallonsylt, aprikosskivor, plommonkompott, creme cheese, you name it. Bara att vraka och välja.



En morgon ville jag improvisera och testa lite nytt. Samtidigt som det finns mycket att välja på, finns också ansvaret att använda råvarorna i rätt ordning så inget förfars. Jag hittade en liten bytta med olja från, vad jag trodde var, soltorkade tomater och tänkte att den behövde användas. Den skulle även kunna ge en fin rund smak åt dagens savoury muffins. Jag hällde i några matskedar röd olja och kompletterade med lite svarta oliver, parmesanost och persilja. Det är sällan jag provsmakar det jag bakar, men av någon anledning tog jag ett ”norp” av muffinsen innan jag ställde ut den i serveringsdisken. Oj, vad det hettade i munnen!!! Den brittiska smaknivån på kryddning är väldigt låg, nästintill smaklös, så att sälja kryddiga muffins utan förvarning på ett café kan avskräcka många kunder för lång tid framöver. Jag insåg att jag måste gjort något knasigt i processen, men fattade inte vad!

Förrän kocken kom in och undrade vad oljan de förvarade hackad chilifrukt i gjorde framme på bänken…

Ett ”misslyckat” bakverk kan dock alltid säljas med ett bra namn, ett av bagares hemliga knep att rädda sig själva.
Så detta blev dagen då the Wholemeal Café i Takaka såg sina första Country Chili Muffins säljas. Men förmodligen också de sista…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar